söndag 29 mars 2009

Recension - Stephen King: Att skriva


Stephen Kings Att Skriva består till ungefär lika delar av självbiografi och av en introduktion till författande och skrivande. Med tanke på Kings vana att producera tegelstenar till romaner så blir man nästan förvånad  av att bägge dessa saker får plats på endast cirka 250 sidor.

Själv har jag endast läst några av Kings andra böcker men den här hade fått rekommendationer på många ställen så den verkade tillräckligt intressant för att få en chans. 

Boken börjar med den självbiografiska delen. (I slutet finns ett tillägg som berättar om hur han var nära att dö i en bilolycka 1999.) Självbiografin börjar som sig bör med honom som ung och sträcker sig över succeen med Carrie fram till att han är en känd författare som just kommit ut ur sitt alkoholmissbruk. För en hoppfull författare känns det som en tröst att se att även Stephen King fick kämpa länge innan sitt genombrott.

Den andra halvan handlar alltså om skrivande. Här finns mycket läsvärt (som att det är viktigt att skriva mycket, helst varje dag). Saker som visserligen också finns i många andra skrivarböcker men som tål att upprepas. Även denna del innehåller en del berättelser och anektdoter från hans eget liv, men då framför allt om hur han fick ideer till sina böcker och om hans tankar runt skrivandet av dessa. Några exempel tas från andra författare men det mesta tas från Kings egna verk. Detta är nog också vad den typiska köparen av denna bok väntar sig så det är inte i sig förvånande. 

I stort sett tyckte jag om den här boken. Däremot måste man ta den för vad den är. Den är till största delen en bok för att bli inspirerad att skriva, snarare än en bok där man hittar detaljerade råd om personteckning, dialog och andra tekniker för skrivande. Dessutom så lär boken ge mer desto mer läsaren har läst av Kings romaner. Är man helt ointressarad av Stephen King som författare och bara vill hitta någon lärobok i skrivande så bör man undvika den här. Men har man något litet intresse av honom och behöver lite inspiration så är Stephen Kings Att skriva värd den tid den tar att läsa. Den är dessutom inte särskilt dyr, pocketupplagan kostar  cirka 80 kronor hos nätbokhandlarna.



fredag 20 mars 2009

Kungens profet

Ett av mina syften med denna blogg är att ibland lägga in kortare berättelser och/eller skisser. Den första följer här. Möjligen kommer det framöver ett par varianter eller fortsättningar av denna.

++++++++++++++++++++++++++++++++

Varje år, vid sommarsolståndet, besökte härskaren av det inre kungadömet sin profet. Kungen, som i övrigt var alls- och egenmäktig lyssnade omsorgsfullt på profeten eftersom han visste att allt som sades skulle bli sanning under det år som gick.

Kungen tillfångatog profeten under sitt fälttåg mot den man som då kallades kung, men som efteråt alltid fick heta tyrannen. Redan då lyssnade kungen på profeten vilket gjorde att tyrannens sista fäste föll redan tidigt på våren under upprorets andra år. Sedan dess levde profeten i fästets högsta torn utan att träffa någon människa förutom vid det årliga mötet med kungen.

Efter många år så hade kungadömet blivit rikt och välmående. Kungen kallades den vise och endast hans närmaste kände till hans möten med profeten. Kungen var gammal när han fick spådomen han väntat på sedan deras första möte. Nästa år skulle han dö.

Kungen tog beskedet med fattning. Under det kommande året följde han som vanligt profetens råd men han ägnade också en stor del av sin tid till att förbereda sin son till att bli kung.

Året gick och nästa sommarsolstånd närmade sig. Mitt i vintern blev kungens följe anfallna av troll men hans krigare dödade dem långt innan de var i hans närhet. På våren åt kungen rutten mat och var sängliggande i två dagar men var snart på benen. Allt som dagarna gick blev kungen mer och mer inbunden. Kungadömets funktioner var överlämnade till sonen och kungen lämnade sällan sin del av borgen.

Kungen levde fortfarande nästa sommarsolstånd. Prinsen stod vid profetens torn när kungen kom dit, manade prinsen att återkomma om en timme och gick in. Kungen gick sakta längs spiraltrappan upp till profetens kammare.

"Jag lever än."

Profeten nickade.

"För första gången har din spådom inte gått in. Kan dina förutsägelser hjälpa mitt land nu när de kan gå fel?"

Profeten skakade sorgset på huvudet.

"Jag förstår." Kungen nickade och gick fram till profeten. För första gången rörde kungen vid profeten genom att klappa honom vänligt på axeln. "Mitt land har inte råd med att förutsägelserna inte går in. Trollen blir modigare och vintrarna blir kallare."

Kungen gick fram till kammarens fönster. Mitt i sommaren fanns inget som täckte det och kungen var vig för sin ålder. Han klättrade in i öppningen, såg ut över sitt rike en sista gång och hoppade för att falla ner mot borggårdens klippor. 

Profetian blev sann när kungen landade.


++++++++++++++++++++++++++++++++

En fortsättning på denna finns i Prinsens Profet.

torsdag 19 mars 2009

Kapitel 1

Jag föll för frestelsen och gick med på kapitel 1. Där finns det väldigt mycket att läsa. En del av det känns till och med ganska läsbart även om man får vada genom en hel del mindre bra också.

Användarna där är aktiva med kommentarer och tyckande om andras böcker vilket naturligtvis är bra. Säkert är det lättare att hitta testläsare där än om man lägger upp sin text på något godtyckligare ställe på nätet. Risken kan vara att det blir lite vänskapskorruption och uppmuntrande tillrop snarare än något som den kommenterade lär sig av. Men vissa av medlemmarna kör hårt i kommentarerna så det finns nog hopp.

Just nu pågår "Bok-SM" där. Detta verkar leda till lite ömma tår hos de som ligger på topplistan och rädsla för att ramla neråt av negativa recensioner. Jag kan förstå det på sätt och vis, publicering är lite av den heliga graal för den ännu ej publicerade författaren. Men samtidgt, chansen att bli publicerad genom att ha något upplagt där är nog minimalt större än vad samma bok skulle ha om den skickades in den traditionella vägen.

Den stora fördelen mot den vägen är förstås (bortsett från sparade porto och kopiekostnader) att man får kontakt med lika- och olikasinnande samt till och med (med lite tur) vetskapen att någon verkligen orkat läsa det man producerat.

tisdag 10 mars 2009

Jag kan vara en lögnare

På DN kultur finns en artikel om att många ljuger om vilka böcker de läst.

Den bok som flest ljugit om är 1984, där hela 42 procent av de tillfrågade i en brittisk undersökning sagt att de läst den fast det inte var sant. Själv tror jag att jag har läst den, men har jag verkligen det? 1984 är en av de böcker som på något sätt tillhör det allmänna undermedvetandet.  Jag kan handlingen,  vet hur den slutar och så vidare. Men har jag läst den? Eller har jag bara hört talas om den, läst sammanfattningen, sett sketchen, lyssnat på recensionen och läst MAD parodin? Det var många år sen jag läste den, om jag nu gjorde det, så det kan vara ren glömska som gör mig osäker. Jag skulle kunna läsa om den för att med viss säkerhet säga att jag verkligen har läst den men oavsett vilket lär jag varken bli överraskad av slutet eller bli upprörd över framtidsskildringen, så vad skulle poängen vara?

Nej, jag låter bli det och tröstar mig i stället med att jag är helt säker på att jag läst böckerna på sjätte (A Brief History of Time, Stephen Hawking, 15% lögnare) och tionde plats (Den själviska genen, Richard Dawkins, 6% lögnare).

Det skulle vara intressant att se en liknande undersökning gjord i Sverige. Urvalet i undersökningen känns som att det ganska väl speglar att den är från storbritannien. Vilken svensk författare ljugs det mest om? Skulle författaren i fråga vara nöjd eller missnöjd med att komma högt på en ljugarlista?


söndag 8 mars 2009

Recension - Putting it Together

"Putting it together" av Mike Resnick med undertiteln "Turning Sows' ears draft into Silk Purse Stories" marknadsförs som en "how-to" bok om skrivande. Den innehåller totalt fem noveller av Mike Resnick. För två av novellerna finns även ett "first draft" (varav en också har ett "second draft") av novellen så att man som läsare ska kunna jämföra utkastet med den slutliga novellen.

Förutom novellerna finns också kommentarer om hur novellerna kom till och om varför författaren ändrade mellan utkasten och den slutliga versionen. Underlagen till dessa kommentarer är dels Resnicks egna tankar och dels frågor som har kommit in på en maillista om Resnicks böcker.

Iden är intressant och gjorde mig tillräckligt nyfiken för att köpa boken. Eftersom jag gillar både Resnicks romaner och noveller så hade jag också ganska höga förväntningar. Tyvärr så blev dom inte uppfyllda. Av cirka 170 sidor text så består 130 av novellerna i sina olika former och 40 av diskussionen runt dem. Dessutom handlade kommentarerna ofta om bakgrunden till själva novellen och hur den kom till och mindre ofta om själva tekniken runt skrivandet och hur han gjorde sina urval.

Visst, det finns några korn om editering och redigering men det finns betydligt bättre böcker om sådant att hitta bland instruktionsböckerna för författare. (Vilka också kommer att recenseras här.) Novellkommentarerna känns mer som den typ av bakgrundsbeskrivning som finns i en del novellsamlingar och som sätter novellerna i ett sammanhang runt författaren. Jag har ingenting mot sådant, men betraktad som novellsamling blir boken oroväckande tunn med endast fem noveller. Trots att läsaren får totalt åtta versoner av novellerna så räcker det inte riktigt till.

Sammanfattningsvis; om man gillar Mike Resnick så köp en vanlig novellsamling eller roman av honom. Både "Ivory" och "Santiago" fungerar bra som introduktion till hans värld och står dessutom för sig själva.

Vill man ha en bok om hur man redigerar sitt skrivande bör man även då välja något annat, till exempel "Revision & Self-Editing" av James Scott Bell.

torsdag 5 mars 2009

I begynnelsen

Bloggen ligger blank och tom som ett stort fält med nyfallen snö.

Det bär nästan emot att gå ut i detta landskap och förstöra tomheten med alla dessa ord som kommer att fylla den. Men med knappar under fingertopparna och dimmig blick så färdas jag ändå ut i det okända.

Bloggintresserade