Ibland känns det som om jag har får många ideer.
Ideerna flyger omkring som vackra fjärilar. En bokserie om en fantasyvärld utan gudar. Människans tusen bebodda världar någon gång i framtiden.bEn thriller om en finansmagnat med en dödlig sjukdom. Skräck, småfolk, magiska kameror. Jag springer efter dem och tänker hur fantastiskt det ska bli när de mognar.
Att få ideer är som att hitta en blänkande sten på marken. Man tittar och inser att stenen innehåller järn och jublar inom sig inför alla möjligheter som finns. Men iden är bara en procent, om ens det.
Sen kommer arbetet med att gräva gruvhålet, ta fram malmen ur tankens berg och sedan förädla den till stål. Inte ens då är det klart, stålet ska valsas, perssas, göras om till balkar. Balkarna ska transporteras och svetsas ihop till något användbart.
Först då har man byggt fantasins Eiffeltorn.
Och nu är bara frågan, är en ide en fjäril eller en sten?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar