söndag 29 mars 2009
Recension - Stephen King: Att skriva
fredag 20 mars 2009
Kungens profet
Varje år, vid sommarsolståndet, besökte härskaren av det inre kungadömet sin profet. Kungen, som i övrigt var alls- och egenmäktig lyssnade omsorgsfullt på profeten eftersom han visste att allt som sades skulle bli sanning under det år som gick.
Kungen tillfångatog profeten under sitt fälttåg mot den man som då kallades kung, men som efteråt alltid fick heta tyrannen. Redan då lyssnade kungen på profeten vilket gjorde att tyrannens sista fäste föll redan tidigt på våren under upprorets andra år. Sedan dess levde profeten i fästets högsta torn utan att träffa någon människa förutom vid det årliga mötet med kungen.
Efter många år så hade kungadömet blivit rikt och välmående. Kungen kallades den vise och endast hans närmaste kände till hans möten med profeten. Kungen var gammal när han fick spådomen han väntat på sedan deras första möte. Nästa år skulle han dö.
Kungen tog beskedet med fattning. Under det kommande året följde han som vanligt profetens råd men han ägnade också en stor del av sin tid till att förbereda sin son till att bli kung.
Året gick och nästa sommarsolstånd närmade sig. Mitt i vintern blev kungens följe anfallna av troll men hans krigare dödade dem långt innan de var i hans närhet. På våren åt kungen rutten mat och var sängliggande i två dagar men var snart på benen. Allt som dagarna gick blev kungen mer och mer inbunden. Kungadömets funktioner var överlämnade till sonen och kungen lämnade sällan sin del av borgen.
Kungen levde fortfarande nästa sommarsolstånd. Prinsen stod vid profetens torn när kungen kom dit, manade prinsen att återkomma om en timme och gick in. Kungen gick sakta längs spiraltrappan upp till profetens kammare.
"Jag lever än."
Profeten nickade.
"För första gången har din spådom inte gått in. Kan dina förutsägelser hjälpa mitt land nu när de kan gå fel?"
Profeten skakade sorgset på huvudet.
"Jag förstår." Kungen nickade och gick fram till profeten. För första gången rörde kungen vid profeten genom att klappa honom vänligt på axeln. "Mitt land har inte råd med att förutsägelserna inte går in. Trollen blir modigare och vintrarna blir kallare."
Kungen gick fram till kammarens fönster. Mitt i sommaren fanns inget som täckte det och kungen var vig för sin ålder. Han klättrade in i öppningen, såg ut över sitt rike en sista gång och hoppade för att falla ner mot borggårdens klippor.
Profetian blev sann när kungen landade.
++++++++++++++++++++++++++++++++
En fortsättning på denna finns i Prinsens Profet.
torsdag 19 mars 2009
Kapitel 1
tisdag 10 mars 2009
Jag kan vara en lögnare
söndag 8 mars 2009
Recension - Putting it Together
Förutom novellerna finns också kommentarer om hur novellerna kom till och om varför författaren ändrade mellan utkasten och den slutliga versionen. Underlagen till dessa kommentarer är dels Resnicks egna tankar och dels frågor som har kommit in på en maillista om Resnicks böcker.
Iden är intressant och gjorde mig tillräckligt nyfiken för att köpa boken. Eftersom jag gillar både Resnicks romaner och noveller så hade jag också ganska höga förväntningar. Tyvärr så blev dom inte uppfyllda. Av cirka 170 sidor text så består 130 av novellerna i sina olika former och 40 av diskussionen runt dem. Dessutom handlade kommentarerna ofta om bakgrunden till själva novellen och hur den kom till och mindre ofta om själva tekniken runt skrivandet och hur han gjorde sina urval.
Visst, det finns några korn om editering och redigering men det finns betydligt bättre böcker om sådant att hitta bland instruktionsböckerna för författare. (Vilka också kommer att recenseras här.) Novellkommentarerna känns mer som den typ av bakgrundsbeskrivning som finns i en del novellsamlingar och som sätter novellerna i ett sammanhang runt författaren. Jag har ingenting mot sådant, men betraktad som novellsamling blir boken oroväckande tunn med endast fem noveller. Trots att läsaren får totalt åtta versoner av novellerna så räcker det inte riktigt till.
Sammanfattningsvis; om man gillar Mike Resnick så köp en vanlig novellsamling eller roman av honom. Både "Ivory" och "Santiago" fungerar bra som introduktion till hans värld och står dessutom för sig själva.
Vill man ha en bok om hur man redigerar sitt skrivande bör man även då välja något annat, till exempel "Revision & Self-Editing" av James Scott Bell.
torsdag 5 mars 2009
I begynnelsen
Det bär nästan emot att gå ut i detta landskap och förstöra tomheten med alla dessa ord som kommer att fylla den. Men med knappar under fingertopparna och dimmig blick så färdas jag ändå ut i det okända.