söndag 12 april 2009

Några användbara skrivarverktyg


Det finns förstås många olika verktyg för skrivande. På ett sätt kan man se orden, meningarna och de stycken man skriver som verktyg. (Eller är de råmaterial?)

Här menar jag dock mer konkreta verktyg, hur får man ner sitt skrivande på bästa sätt? Hur kan man organisera det? Jag listar här några som jag provat (mer eller mindre) och tyckt om. Samtliga verktyg jag rekommenderar här är gratis, några är till och med fria som i fri programvara där man har tillgång till källkoden.

För själva skrivandet så har jag i olika skeden använt dessa:

  1. OpenOffice.org Vanlig ordbehandlare (+ presentations, kalkylblad, mm). Fungerar att använda redan från början i skrivandet men kommer framför allt till sin rätt när man vill få till layout och liknande. Openoffice.org har svensk ordlista och thesarus.
  2. yWriter  Ordbehandlingsdelen här är relativt enkel. Den stora fördelen med yWriter är att den är inriktad just för att man ska skriva skönlitteratur. (Noveller och romaner, för den som skriver lyrik är troligen inte yWriter till så stor hjälp. Verkat man skriver delas upp i kapitel och stycken. Varje kapitel och stycke kan ha en kort beskrivning. Dessutom innehåller styckena själva brödtexten. Det gör det lätt att planera skrivandet. Det går att börja med att skapa alla kapitel med respektive titel och beskrivning. Sedan kan man skapa stycken i varje kapitel med sina beskrivningar. Och till sist kan man skriva själva texten. Det går naturligtvis att välja ordning på detta utifrån tycke och smak. Uppdelningen gör att det är lätt att flytta stycken inom och mellan kapitel. Dessutom kan stycken klassificeras utifrån olika kategorier som man definierar själv och det finns plats för att beskriva de personer som ingår i berättelsen.
    En trevlig funktion är att det går att sätta hur många ord man tycker att berättelsen ska ha och när den ska vara färdig, man ser då en räknare som visar hur många ord man måste skriva per dag för att bli färdig i tid. 
    När berättelsen är färdig kan man exportera den till rtf (rich text format) och ett antal andra olika varianter. 
  3. Celtx  är ännu ett verktyg inriktat för skrivande. Det som skiljer ut det från yWriter är att Celtx är specialiserat för att skriva film- eller teatermanus. (Med ett par varianter som manus för serietidningar och radioteater.) Det gör att det skrivna blir uppdelat i akter och scener (sidor och rutor för fallet serier). Den stora styrkan med celtx är att det formatterar texten på standardsätt just för denna typ av manus. Till exempel hamnar rollnamnen centrerade på en egen rad följada av dialogtexten. Till varje scen kan man koppla utrustning som behövs för just den scenen vilken låter hjälpsamt för dem som går så långt som till en riktig filminspelning. Det går också att koppla storyboards till scener. Planeringsmöjligheterna känns sämre än i yWriter men för dem som skriver för film och teater måste detta vara ett mycket bra verktyg.
    (Jag har hört att ett sätt att komma förbi blockeringar är att skriva ett bokmanus som om det vore ett filmmanus och vill man prova det så passar celtx också bra.)

Även om särskilt yWriter ger bra stöd för att planera så kan man ibland vilja samla ideer och lösa bilder utan att koppla dem till någon specifik historia. Två verktyg för att strukturera tankar som jag tycker verkar bra är:

  1. FreeMind tillåter skapande av så kallade Mind maps. Det är ett sätt att strukturera tankar som ett antal tillhörand linjer och "bubblor". Själv har jag använt det sporadiskt eftersom det inte riktigt fungerar på det sätt jag vill arbeta men många har haft stor nytta av det.
  2. Wikipad är en kombination av en wiki och notepad. Man skriver in sina texter relativt fritt men kan också skapa hyperlänkar mellan olika sidor. Sidorna kan klassificeras (till exempel sidor som innehåller personbeskrivningar) och det är då lätt att hitta alla sådana sidor. Jag använder wikipad flitigt, bland annat för att lägga in listor av personnamn, blandade ideer som ännu inte hunnit så långt att de blir en hel berättelse, beskrivningar av personer platser med mera.



torsdag 9 april 2009

Prinsens Profet

Det här är en fortsättning på Kungens Profet.


+++
Det inre kungadömets prins blev kung vid sommarsolståndet. Det första han gjorde när han såg den gamla kungen ligga död var att gå in i profetens torn. Där fick han veta vad som skulle hända under det kommande året och hur han bäst skulle möte händelserna. När han lyssnat klart på profeten och lämnat tornet tog han den gamla kungen i sina armar och bar kroppen till tronrummet. Där fick den ligga ett dygn medan undersåtarna betygade sin sorg över den gamla kungen och sin lydnad och trohet för den nye.

Begravningen och ceremonierna runt den tog tre dagar. Alla borgens invånare och många besökare från andra delar av kungariket deltog efter sin förmåga och position. Alla utom profeten.  Profeten var fortfarande inlåst i sitt torn och det gick inte att se från marken om profeten såg ut över händelserna eller om han mediterade i sitt rum. I vilket fall, ansågs det, så visste profeten ändå allt som hade hänt, hände, och skulle hända under begravningen.

Den nye kungen vägrade att ta titeln Kung utan fortsatte att kalla sig för Prins och talade ibland om gamle kungen som om han fortfarande levde. Vissa hovmän oroades av detta men då dom snart byttes ut så nämnde ingen av prinsens närmaste det igen.

Bortsett från detta återgick kungadömet i stort sett till sina normala banor allt eftersom sommaren och hösten passerade.  Prinsen mindes de syner och råd han fått höra vid sitt besök hos profeten och de hot mot hans regim som förekom hanterades nästan innan de hunnit uppstå.

Nästa sommarsolstånd besökte prinsen profeten igen för nya råd. Anfallen från troll blev fler men prinsens styrkor var alltid redo för dem. Åren gick, ingen nämnde den gamla kungen eftersom det gjorde prinsen upprörd. Ibland kunde prinsen berätta om något som hans far tänkte göra och de som råkade höra honom vid de tillfällena nickade tyst och drog sig tillbaka. Med tiden blev hovmännen vana vid det. I stället ökade oron över att prinsen var ogift och saknade arvinge. Prinsen själv verkade strunta i detta.

Prinsen kände sig fortfarande ung när han fick spådomen om sin död.

När han kom ut från profeten begärde han att han inte skulle störas under en vecka. Den veckan tillbringade han vid den gamle kungens grav. Prinsen åt inte och drack endast vatten under hela veckan.

När han kom tillbaka kallade han sina hovmän framför sig. Han beordrade dem att hitta en drottning till honom så att han kunde få en arvinge. Under året som kom ägnade prinsen och hovet sina krafter åt att prinsen skulle få en son. Prinsens utsända letade efter lämpliga kvinnor och förde dem till slottet. Helare, magiker och präster undersökte kvinnorna för deras lämplighet som barnföderskor. Prinsen delade sina nätter mellan de kvinnor som sökandet hade frambringat. De andra råd och förutsägelser som profeten haft för det kommande året nämnde prinsen aldrig för sina hovmän och han hade snart glömt dem.

Det året dog många människor av trollens vapen och käftar, byar raserades av vilddjur och av snöskred. Kylan gjorde att människors lemmar förfrös över hela landet. Fäder och män som inte ville se sina döttrar och fruar tas till prinsen dödades av de utsända soldaterna.

När våren övergick i sommar hade prinsen tre söner och fyra döttrar. Prinsen gifte sig med en av mödrarna. De andra mödrarna stannade kvar i egna kvarter och de kvinnor som inte fött skickades tillbaka till sina gamla hem.

Efter giftermålet verkade prinsen få tillbaka några av sina krafter och ledde sina män i strider med troll och banditer från söder. Männen var försvagade av vinterns umbäranden och många dog. Prinsen däremot fick aldrig mer än skråmor.

När året hade gått levde prinsen fortfarande. Han begärde fram sina bästa hantverkare och ledde dem till profetens torn och befallde dem att vänta där. Prinsen gick uppför trapporna och mötte profeten.
"Jag lever än. Du har svikit mig som du svek min far."
Profeten nickade.

"Jag kan inte lita på dina profetior längre. Jag tänker inte följa min fars lösning och dö av egen hand. Du har tjänat väl tills nu så du slipper också döden men jag kommer aldrig mera att lyssna på dina råd. Tornet ska förseglas och jag kommer aldrig mer att träffa dig. Din mat kommer att lämnas en gång i veckan."


Prinsen lämnade tornet och hantverkarna började genast att mura igen ingången. Den enda öppningen var en liten lucka stor nog för att skicka in bröd och frukt.

Utan profetens råd kom katastroferna tätare. Rikets andra stad krossades till grunden två år senare. Innan det tredje året hade prinsens alla arvingar dött av kyla eller sjukdomar. Prinsen själv dog i strid med troll när han anföll dem utan häst och utan rustning vrålande som en galning.

När nyheten om det nådde kungaborgen fanns där endast ett fåtal hovmän kvar. De var kvar sen den gamla kungens tid och för skröpliga för att själva strida. Den visaste av dem utsågs till talesman. Tillsammans med andra av borgens befolkning krossade de muren vid profetens port och talesmannen gick in i tornet för att få råd.

+++

Abrupt slut? 
Jag tänker mig ytterligare en del i denna serie som kommer att avsluta den.


tisdag 7 april 2009

För många ideer



Ibland känns det som om jag har får många ideer. 

Ideerna flyger omkring som vackra fjärilar. En bokserie om en fantasyvärld utan gudar. Människans tusen bebodda världar någon gång i framtiden.bEn thriller om en finansmagnat med en dödlig sjukdom. Skräck, småfolk, magiska kameror. Jag springer efter dem och tänker hur fantastiskt det ska bli när de mognar.

Att få ideer är som att hitta en blänkande sten på marken. Man tittar och inser att stenen innehåller järn och jublar inom sig inför alla möjligheter som finns. Men iden är bara en procent, om ens det.
Sen kommer arbetet med att gräva gruvhålet, ta fram malmen ur tankens berg och sedan förädla den till stål.  Inte ens då är det klart, stålet ska valsas, perssas, göras om till balkar. Balkarna ska transporteras och svetsas ihop till något användbart.

Först då har man byggt fantasins Eiffeltorn.


Och nu är bara frågan, är en ide en fjäril eller en sten?

söndag 5 april 2009

Gammel vinyl till ny mp3

I dessa IPRED tider så känns det vanskligt att ladda ner, även om det skulle vara musik som jag redan har köpt en gång. Så jag började leta efter ett säkrare om än långsammare alternativ till att få mina gamla vinylskivor tillgängliga som mp3.

Det kanske mest naturliga valet för detta, att ta in musiken via datorns mikrofoningång och spela in med hjälp av audacity,  föll bort för mig därför att jag inte vill ta datorn fram och tillbaka till muskrummet bara för att göra inspelningar.

Mitt första försök var att köpa en lp-spelare på Clas Ohlson som hade uttag för minnespinne och som kunde spela in mp3 till pinnen. Dessutom hade den cd-spelare och radio så det kändes som ett bra köp för en knapp tusenlapp. Tyvärr så klarade det examplar jag köpte inte riktigt av att spela mina skivor. Den upptäckte hack i skivorna som min gamla skivspelare inte hittade vilket gjorde att musikupplevelsen blev rätt så begränsad. Turligt nog hade jag öppet köp för spelaren men jag var tillbaka på ruta ett.

Några dagar senare insåg jag (ja jag är långsam) att en diktafon eller en mp3spelare med line-in ingång borde fungera alldeles utmärkt. Så långt hade jag rätt men att gå vidare var inte det lättaste. 

En diktafon kändes på något sätt naturlig. En sådan skulle vara gjord just för att spela in och säkert ha alla funktioner som behövdes. Här visar det sig att det för diktafoner inte alls är självklart att man ska kunna koppla dem till en pc. Det billigaste diktafonsegmentet saknade möjlighet till usbkoppling så de skulle inte vara till någon glädje för mig. (Nåja, det näst billigaste diktafonsegmentet, de allra billigaste spelar fortfarande in till band!) 

De dyrare diktafonerna hade två nackdelar, den första är att de är dyra den andra är att tillverkarna här tydligen helt har missat att flashminne har blivit otroligt mycket billigare de sista åren. 

Dyrt är naturligtvis relativt, det fanns några som låg kring tusenlappen, men då hade dom det något begränsade minnet av 64 megabyte. Just det, du läste rätt. Sextiofyra. Megabyte. På det får man knappt in ens en vinylskivas bägge sidor om man vill ha en lite högre bithastighet. Diktafoner med större minne hamnade snabbt upp i både två och tretusen kronor. Ingen av de jag hittade hade mer än 512 megabyte ens på dessa prisnivåer.

Mp3 spelare då? Dom har hyfsade priser numera och efter vad jag först mindes fanns det många som hade inspelning. Tyvärr visade sig inspelning i de allra flesta fall betyda att de hade en inbyggd mikrofon (inte mikrofonuttag) som man kunde använda. Det är säkert bra för att spela in samtal, ta minnesanteckningar och liknande. Men för att spela in musik med någorlunda hög kvalite? Tveksamt.

Efter ett intensivt letande på nätet (där jag inte hittade alltför mycket), ett besök på respektive Expert och Media Markt som inte heller gav något så hittade jag slutligen Creative Zen Plus på Elgiganten.  Modellen verkar vara något år eller två gammel men den har i alla fall Line in! (Expediten jag pratade med på Expert påstod att Line in är på väg ut i mp3 spelare så det var i så fall tur att modellen var lite ålderstigen.)

Tyvärr spelar den inte in direkt i mp3 utan wma, men senaste betan av audacity och ett par plugins till den löste detta. 

Så nu återstår bara att spela in skivorna på den. Samt naturligtvis hästjobbet att dela upp det inspelade i enskilda låtar och märka upp dem. Så nån gång framåt 2011 hoppas jag att ha mina lp skivor på ett modern format och kunna njuta av mina ton- och 20-års favoriter direkt från min bärbara spelare.



Bloggintresserade