+++
Det inre kungadömets prins blev kung vid sommarsolståndet. Det första han gjorde när han såg den gamla kungen ligga död var att gå in i profetens torn. Där fick han veta vad som skulle hända under det kommande året och hur han bäst skulle möte händelserna. När han lyssnat klart på profeten och lämnat tornet tog han den gamla kungen i sina armar och bar kroppen till tronrummet. Där fick den ligga ett dygn medan undersåtarna betygade sin sorg över den gamla kungen och sin lydnad och trohet för den nye.
Begravningen och ceremonierna runt den tog tre dagar. Alla borgens invånare och många besökare från andra delar av kungariket deltog efter sin förmåga och position. Alla utom profeten. Profeten var fortfarande inlåst i sitt torn och det gick inte att se från marken om profeten såg ut över händelserna eller om han mediterade i sitt rum. I vilket fall, ansågs det, så visste profeten ändå allt som hade hänt, hände, och skulle hända under begravningen.
Den nye kungen vägrade att ta titeln Kung utan fortsatte att kalla sig för Prins och talade ibland om gamle kungen som om han fortfarande levde. Vissa hovmän oroades av detta men då dom snart byttes ut så nämnde ingen av prinsens närmaste det igen.
Bortsett från detta återgick kungadömet i stort sett till sina normala banor allt eftersom sommaren och hösten passerade. Prinsen mindes de syner och råd han fått höra vid sitt besök hos profeten och de hot mot hans regim som förekom hanterades nästan innan de hunnit uppstå.
Nästa sommarsolstånd besökte prinsen profeten igen för nya råd. Anfallen från troll blev fler men prinsens styrkor var alltid redo för dem. Åren gick, ingen nämnde den gamla kungen eftersom det gjorde prinsen upprörd. Ibland kunde prinsen berätta om något som hans far tänkte göra och de som råkade höra honom vid de tillfällena nickade tyst och drog sig tillbaka. Med tiden blev hovmännen vana vid det. I stället ökade oron över att prinsen var ogift och saknade arvinge. Prinsen själv verkade strunta i detta.
Prinsen kände sig fortfarande ung när han fick spådomen om sin död.
När han kom ut från profeten begärde han att han inte skulle störas under en vecka. Den veckan tillbringade han vid den gamle kungens grav. Prinsen åt inte och drack endast vatten under hela veckan.
När han kom tillbaka kallade han sina hovmän framför sig. Han beordrade dem att hitta en drottning till honom så att han kunde få en arvinge. Under året som kom ägnade prinsen och hovet sina krafter åt att prinsen skulle få en son. Prinsens utsända letade efter lämpliga kvinnor och förde dem till slottet. Helare, magiker och präster undersökte kvinnorna för deras lämplighet som barnföderskor. Prinsen delade sina nätter mellan de kvinnor som sökandet hade frambringat. De andra råd och förutsägelser som profeten haft för det kommande året nämnde prinsen aldrig för sina hovmän och han hade snart glömt dem.
Det året dog många människor av trollens vapen och käftar, byar raserades av vilddjur och av snöskred. Kylan gjorde att människors lemmar förfrös över hela landet. Fäder och män som inte ville se sina döttrar och fruar tas till prinsen dödades av de utsända soldaterna.
När våren övergick i sommar hade prinsen tre söner och fyra döttrar. Prinsen gifte sig med en av mödrarna. De andra mödrarna stannade kvar i egna kvarter och de kvinnor som inte fött skickades tillbaka till sina gamla hem.
Efter giftermålet verkade prinsen få tillbaka några av sina krafter och ledde sina män i strider med troll och banditer från söder. Männen var försvagade av vinterns umbäranden och många dog. Prinsen däremot fick aldrig mer än skråmor.
När året hade gått levde prinsen fortfarande. Han begärde fram sina bästa hantverkare och ledde dem till profetens torn och befallde dem att vänta där. Prinsen gick uppför trapporna och mötte profeten.
"Jag lever än. Du har svikit mig som du svek min far."
Profeten nickade.
"Jag kan inte lita på dina profetior längre. Jag tänker inte följa min fars lösning och dö av egen hand. Du har tjänat väl tills nu så du slipper också döden men jag kommer aldrig mera att lyssna på dina råd. Tornet ska förseglas och jag kommer aldrig mer att träffa dig. Din mat kommer att lämnas en gång i veckan."
Prinsen lämnade tornet och hantverkarna började genast att mura igen ingången. Den enda öppningen var en liten lucka stor nog för att skicka in bröd och frukt.
Utan profetens råd kom katastroferna tätare. Rikets andra stad krossades till grunden två år senare. Innan det tredje året hade prinsens alla arvingar dött av kyla eller sjukdomar. Prinsen själv dog i strid med troll när han anföll dem utan häst och utan rustning vrålande som en galning.
När nyheten om det nådde kungaborgen fanns där endast ett fåtal hovmän kvar. De var kvar sen den gamla kungens tid och för skröpliga för att själva strida. Den visaste av dem utsågs till talesman. Tillsammans med andra av borgens befolkning krossade de muren vid profetens port och talesmannen gick in i tornet för att få råd.
+++
Abrupt slut?
Jag tänker mig ytterligare en del i denna serie som kommer att avsluta den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar