torsdag 27 augusti 2009

Litteraturens värde

En TT intervju med Håkan Nesser publicerades i vår lokala dagstidning, Sundsvalls Tidning, häromdagen, . Han är en av mina svenska favoörfattare så jag läste naturligtvis intervjun så fort jag sett den. Han har många kloka åsikter men det är andå ett par av hans tyckanden som jag vill kommentera.

Han tyckte att böcker är för billiga och att det är synd att böcker säljs i stormarknader, att litteraturen förminskas av att man kan köpa en bok samtidigt som en limpa.

Mitt intryck av uttalandet om priset var att det inte i sig hade att göra med att författaren ska ha b ra betalt utan att priset ska ange värdet på boken. Här håller jag inte alls med. Jag anser att ju billigare böcker är, desto fler kan få tillgång till dem och läsa det de tycker om. På sammma sätt tycker jag att det är bra att böcker finns tillgängliga på många ställen. Varför skulle det vara sämre att köpa en bok på Ica än i fina bokhandeln? Ett möjligt argument här skulle kunna vara att klassiska bokhandlar tar ett ansvar för att ha ett brett sortiment och inte bara bestsellers men jag är inte alls säker på hur relevant det är nu för tiden.

Det andra jag vill kommentera är hans åsikter om författare och synlighet. Han tyckte det var synd att författare idag är så synliga, de syns på twitter och andra ställen med kommentarer i tid och otid i stället för att skriva och låta sin text tala.

Här håller jag i princip med, det ska vara berättelsen som är viktigast och många författare är säkert lyckligast om de får ägna sig åt att skriva och inte åt att marknadsföra sig själva. Tyvärr tror jag dock att den bistra verkligheten är att nya författare måste försöka få så mycket uppmärksamhet som de bara kan, böde för sig själva och för sina böcker. Detta gäller förstås särskilt mycket för de som satsar på att ge ut sig själva, eller bara hoppas på att bli upptäcka av något förlag. Men även nya författare som har ett förlag kan säkert behöva göra eget jobb för att hålla sig synliga.

Håkan Nesser själv sitter i en helt annan situation där. Han har blivit tillräckligt känd och omtyckt redan för att en ny bok av honom mer eller mindre säljer sig själv. Så han kan nog klara sig bär även om han helt slutar ge intervjuer framöver. (Vilket han halvt på skämt hotade med i artikeln.) Jag får hoppas att det inte var alltför mycket allvar bakom det för jag hör hellre Nessers åsikter, även om jag inte håller med om dem, än många andra deckarförfattares.



tisdag 18 augusti 2009

Dubbelt så snabbt - Dubbelt så bra?

Jag lyssnar på rätt många podcasts på min iphone. Bland annat diskussioner om skrivande, om buddhism och ljudböcker. Uppdateringen till 3.0 i somras gjorde att man kan välja att lyssna på podcaster i dubbla hastigheten (eller snarare 50% snabbare även om det står 2x på knappen). I början kände jag mig lite skeptisk till funktionen men jag har på senare tid börjat använda den mer och mer. Det mesta jag lyssnar på fungerar lika bra med ökad hastighet och eftersom det finns mycket mer som jag vill höra än som jag hinner med så minskas gapet med detta.

Det finns en småirriterande bug som gör att den ibland inte förstår att man spelar med ökad hastighet utan markören flyttas bara i normal hastighet och när jag pausar och startar igen så backar ljudet till där markören var. Det verkar bara hända när jag puasar med headsetknappen och jag har hunnit vidare från ett avsnitt till nästa så det går att leva med.

Några typer av podcasts lär jag dock aldrig lyssna på i dubbel hastighet:

  • Humor, timingen är halva skämtet
  • "Radioteater", dvs när ljudböckerna ljudeffekter och röster, jag tror att jag skulle tappa för mycket då.
  • Samt självklart rena musikpodcaster.


torsdag 6 augusti 2009

Fungerande marknadsföring

(En lång sommar utan särskilt mycket skrivande åt ena eller andra hållet är över nu. Förhoppningsvis blir det även lite mer aktivitet på den här bloggen.)

Första fixen är gratis. Det lär fungera för narkotika och på mig fungerade det för böcker.

Via Stanza hittade jag "Random House Free Library", hittade jag "Blood Engines" av T.A Pratt. Det är första delen av en Urban Fantasy serie med magikern Marla Mason. Denna första del var som sagt gratis att ladda ner. Jag läste den, gillade den och gick efter inte allför mycket funderande efteråt in på adlibris och köpte de övriga tre delarna i serien. Jag tivlar på att jag skulle ha köpt dem om jag bara hade skummat förbi dem i en bokhandel så greppet med en gratis e-bok gav dem tre sålda böcker de inte hade fått annars.

Just den här varianten fungerar förstås bara om boken ingår i en seria. Har man bara en bok (och inte vill ge ut den fritt) kan man kanske skriva någon novell eller två i samma värld och släppa dem fria.


lördag 13 juni 2009

Korta lästips Science-Fiction



Alastair Raynolds(Chasm City, Revelation Space, Redemption Ark, Absolution Gap) som lyckas skapa "sense-of-wonder" utan att använda överljushastighet.

Iain M Banks, framför allt hans "Culture" serie (The Player of Games, Excession, mfl).


Enders Game, Enders Spel på svenska, av Orson Scott Card känns mer eller mindre som ett måste. En av mina favoritböcker.

lördag 6 juni 2009

Lästips om Fantasy

Som svar på en fråga på kapitel 1's forum skrev jag nedanstående. Den som frågade läser mest "traditionell" litteratur så svaret är lite vinklat efter det.

Ja det är ju alltid en utmaning att ge tips, den enes favoritbok kan vara den andras skräp. Men jag ger det ett försök. Med risk att stöta mig med folk nämner jag också några stycken jag inte gillat.

JRR Tolkiens ringtrilogi (förstås).

Jag tror att du skulle gilla böcker av Ursula K. Leguin eller C.J. Cherry.

George RR Martin har rekommenderats av många. Sagan om Järntronen finns på svenska och sen finns några fler delar på engelska. Efter ca 50-60 sidor inser man att han INTE tänker följa fantasykonventioner (eller ens så många andra konventioner heller). Jag har läst fram till detta men inte kommit vidare, inte pga att den var dålig uta pga "chock".

David Eddings Belgariaden består av fem böcker som följar alla de konventioner som Martin undviker. Däremot inte sagt att den är dålig men de är i grunden främst ungdomsböcker. Jag gillade dem då jag läste dem första gången och kan fortfarande fastna i dem. Tyvärr skrev han en hel del andra böcker i samma stil och jag blev lite övermätt av att ha läst för mycket Eddings.

Terry Pratchett är mästaren av humoristisk fantasy. Till en viss del är hans böcker parodier så de höjer upplevelsen om man har läst lite annan fantasy men jag skulle tippa att även nya läsare kan tycka att dom är bra. Särskilt de senare tror jag att Marianne skulle kunna gilla. Jag skulle tro att Pratchett är unik bland fantasyförfattare i det att böckerna i serien blir bättre och bättre. Varje bok i skivvärldsserien står också på egna ben så det är inga problem att läsa dem ur ordning.

Några som jag gillar men som kanske inte skulle vara i din smak är Conan av Robert Howard och det mesta av Michael Moorcock. Dessutom är en del av det som ges ut som "rollspelsfantasy", dvs utspelar sig i en rollspelsvärds bättre än vad man skulle kunna tro. TSR's böcker om Forgotten Realms innehåller en del godbitar, kanske för att författarna vågar ta ut svängarna där bara de följer de grundläggande världsreglerna.

Reymond Feist och Katherine Kerr har också långa serier av "traditionell" fantasy som är ganska läsvarda. Här är det de första böckerna som är bäst enligt min mening.

Robert Jordan är ju känd men jag blir matt av bara tanken på att ta mig igenom tolv volymer.

Terry Goodkind tyckte jag började relativt bra i en serie men sen blev det bara för mycket...

söndag 24 maj 2009

Publicering och eBöcker

Smashwords är en amerikansk site där man kan publicera (som författare) och läsa eböcker. Författarna sätter själva priset på sina böcker, från gratis och uppåt. Siten tar 15 procent av priset vid en försäljning och resten går till författaren.

Jag tycker den verkar klart intressant, nackdelen kan vara att om man som svensk vill publicera där så drunknar boken bland alla engelskspråkiga böcker där. Tyvärr verkar det inte finnas något sätt att filtrera böcker efter språk.

onsdag 20 maj 2009

Krocktester för skrivande


Holly Lisle har väldigt mycket intressant läsning om skrivande på sin sida.

Nu har hon även skapat en sidosida med "krocktester" för olika texter. Hon läser upp ett urdrag ur en historia i en video och visar vilka problem hon ser med dem och ger förslag till lösningar. De tre "tester" hon hittils lagt upp har kännts riktigt lärorika.
Krocktesterna finns här.

söndag 12 april 2009

Några användbara skrivarverktyg


Det finns förstås många olika verktyg för skrivande. På ett sätt kan man se orden, meningarna och de stycken man skriver som verktyg. (Eller är de råmaterial?)

Här menar jag dock mer konkreta verktyg, hur får man ner sitt skrivande på bästa sätt? Hur kan man organisera det? Jag listar här några som jag provat (mer eller mindre) och tyckt om. Samtliga verktyg jag rekommenderar här är gratis, några är till och med fria som i fri programvara där man har tillgång till källkoden.

För själva skrivandet så har jag i olika skeden använt dessa:

  1. OpenOffice.org Vanlig ordbehandlare (+ presentations, kalkylblad, mm). Fungerar att använda redan från början i skrivandet men kommer framför allt till sin rätt när man vill få till layout och liknande. Openoffice.org har svensk ordlista och thesarus.
  2. yWriter  Ordbehandlingsdelen här är relativt enkel. Den stora fördelen med yWriter är att den är inriktad just för att man ska skriva skönlitteratur. (Noveller och romaner, för den som skriver lyrik är troligen inte yWriter till så stor hjälp. Verkat man skriver delas upp i kapitel och stycken. Varje kapitel och stycke kan ha en kort beskrivning. Dessutom innehåller styckena själva brödtexten. Det gör det lätt att planera skrivandet. Det går att börja med att skapa alla kapitel med respektive titel och beskrivning. Sedan kan man skapa stycken i varje kapitel med sina beskrivningar. Och till sist kan man skriva själva texten. Det går naturligtvis att välja ordning på detta utifrån tycke och smak. Uppdelningen gör att det är lätt att flytta stycken inom och mellan kapitel. Dessutom kan stycken klassificeras utifrån olika kategorier som man definierar själv och det finns plats för att beskriva de personer som ingår i berättelsen.
    En trevlig funktion är att det går att sätta hur många ord man tycker att berättelsen ska ha och när den ska vara färdig, man ser då en räknare som visar hur många ord man måste skriva per dag för att bli färdig i tid. 
    När berättelsen är färdig kan man exportera den till rtf (rich text format) och ett antal andra olika varianter. 
  3. Celtx  är ännu ett verktyg inriktat för skrivande. Det som skiljer ut det från yWriter är att Celtx är specialiserat för att skriva film- eller teatermanus. (Med ett par varianter som manus för serietidningar och radioteater.) Det gör att det skrivna blir uppdelat i akter och scener (sidor och rutor för fallet serier). Den stora styrkan med celtx är att det formatterar texten på standardsätt just för denna typ av manus. Till exempel hamnar rollnamnen centrerade på en egen rad följada av dialogtexten. Till varje scen kan man koppla utrustning som behövs för just den scenen vilken låter hjälpsamt för dem som går så långt som till en riktig filminspelning. Det går också att koppla storyboards till scener. Planeringsmöjligheterna känns sämre än i yWriter men för dem som skriver för film och teater måste detta vara ett mycket bra verktyg.
    (Jag har hört att ett sätt att komma förbi blockeringar är att skriva ett bokmanus som om det vore ett filmmanus och vill man prova det så passar celtx också bra.)

Även om särskilt yWriter ger bra stöd för att planera så kan man ibland vilja samla ideer och lösa bilder utan att koppla dem till någon specifik historia. Två verktyg för att strukturera tankar som jag tycker verkar bra är:

  1. FreeMind tillåter skapande av så kallade Mind maps. Det är ett sätt att strukturera tankar som ett antal tillhörand linjer och "bubblor". Själv har jag använt det sporadiskt eftersom det inte riktigt fungerar på det sätt jag vill arbeta men många har haft stor nytta av det.
  2. Wikipad är en kombination av en wiki och notepad. Man skriver in sina texter relativt fritt men kan också skapa hyperlänkar mellan olika sidor. Sidorna kan klassificeras (till exempel sidor som innehåller personbeskrivningar) och det är då lätt att hitta alla sådana sidor. Jag använder wikipad flitigt, bland annat för att lägga in listor av personnamn, blandade ideer som ännu inte hunnit så långt att de blir en hel berättelse, beskrivningar av personer platser med mera.



torsdag 9 april 2009

Prinsens Profet

Det här är en fortsättning på Kungens Profet.


+++
Det inre kungadömets prins blev kung vid sommarsolståndet. Det första han gjorde när han såg den gamla kungen ligga död var att gå in i profetens torn. Där fick han veta vad som skulle hända under det kommande året och hur han bäst skulle möte händelserna. När han lyssnat klart på profeten och lämnat tornet tog han den gamla kungen i sina armar och bar kroppen till tronrummet. Där fick den ligga ett dygn medan undersåtarna betygade sin sorg över den gamla kungen och sin lydnad och trohet för den nye.

Begravningen och ceremonierna runt den tog tre dagar. Alla borgens invånare och många besökare från andra delar av kungariket deltog efter sin förmåga och position. Alla utom profeten.  Profeten var fortfarande inlåst i sitt torn och det gick inte att se från marken om profeten såg ut över händelserna eller om han mediterade i sitt rum. I vilket fall, ansågs det, så visste profeten ändå allt som hade hänt, hände, och skulle hända under begravningen.

Den nye kungen vägrade att ta titeln Kung utan fortsatte att kalla sig för Prins och talade ibland om gamle kungen som om han fortfarande levde. Vissa hovmän oroades av detta men då dom snart byttes ut så nämnde ingen av prinsens närmaste det igen.

Bortsett från detta återgick kungadömet i stort sett till sina normala banor allt eftersom sommaren och hösten passerade.  Prinsen mindes de syner och råd han fått höra vid sitt besök hos profeten och de hot mot hans regim som förekom hanterades nästan innan de hunnit uppstå.

Nästa sommarsolstånd besökte prinsen profeten igen för nya råd. Anfallen från troll blev fler men prinsens styrkor var alltid redo för dem. Åren gick, ingen nämnde den gamla kungen eftersom det gjorde prinsen upprörd. Ibland kunde prinsen berätta om något som hans far tänkte göra och de som råkade höra honom vid de tillfällena nickade tyst och drog sig tillbaka. Med tiden blev hovmännen vana vid det. I stället ökade oron över att prinsen var ogift och saknade arvinge. Prinsen själv verkade strunta i detta.

Prinsen kände sig fortfarande ung när han fick spådomen om sin död.

När han kom ut från profeten begärde han att han inte skulle störas under en vecka. Den veckan tillbringade han vid den gamle kungens grav. Prinsen åt inte och drack endast vatten under hela veckan.

När han kom tillbaka kallade han sina hovmän framför sig. Han beordrade dem att hitta en drottning till honom så att han kunde få en arvinge. Under året som kom ägnade prinsen och hovet sina krafter åt att prinsen skulle få en son. Prinsens utsända letade efter lämpliga kvinnor och förde dem till slottet. Helare, magiker och präster undersökte kvinnorna för deras lämplighet som barnföderskor. Prinsen delade sina nätter mellan de kvinnor som sökandet hade frambringat. De andra råd och förutsägelser som profeten haft för det kommande året nämnde prinsen aldrig för sina hovmän och han hade snart glömt dem.

Det året dog många människor av trollens vapen och käftar, byar raserades av vilddjur och av snöskred. Kylan gjorde att människors lemmar förfrös över hela landet. Fäder och män som inte ville se sina döttrar och fruar tas till prinsen dödades av de utsända soldaterna.

När våren övergick i sommar hade prinsen tre söner och fyra döttrar. Prinsen gifte sig med en av mödrarna. De andra mödrarna stannade kvar i egna kvarter och de kvinnor som inte fött skickades tillbaka till sina gamla hem.

Efter giftermålet verkade prinsen få tillbaka några av sina krafter och ledde sina män i strider med troll och banditer från söder. Männen var försvagade av vinterns umbäranden och många dog. Prinsen däremot fick aldrig mer än skråmor.

När året hade gått levde prinsen fortfarande. Han begärde fram sina bästa hantverkare och ledde dem till profetens torn och befallde dem att vänta där. Prinsen gick uppför trapporna och mötte profeten.
"Jag lever än. Du har svikit mig som du svek min far."
Profeten nickade.

"Jag kan inte lita på dina profetior längre. Jag tänker inte följa min fars lösning och dö av egen hand. Du har tjänat väl tills nu så du slipper också döden men jag kommer aldrig mera att lyssna på dina råd. Tornet ska förseglas och jag kommer aldrig mer att träffa dig. Din mat kommer att lämnas en gång i veckan."


Prinsen lämnade tornet och hantverkarna började genast att mura igen ingången. Den enda öppningen var en liten lucka stor nog för att skicka in bröd och frukt.

Utan profetens råd kom katastroferna tätare. Rikets andra stad krossades till grunden två år senare. Innan det tredje året hade prinsens alla arvingar dött av kyla eller sjukdomar. Prinsen själv dog i strid med troll när han anföll dem utan häst och utan rustning vrålande som en galning.

När nyheten om det nådde kungaborgen fanns där endast ett fåtal hovmän kvar. De var kvar sen den gamla kungens tid och för skröpliga för att själva strida. Den visaste av dem utsågs till talesman. Tillsammans med andra av borgens befolkning krossade de muren vid profetens port och talesmannen gick in i tornet för att få råd.

+++

Abrupt slut? 
Jag tänker mig ytterligare en del i denna serie som kommer att avsluta den.


tisdag 7 april 2009

För många ideer



Ibland känns det som om jag har får många ideer. 

Ideerna flyger omkring som vackra fjärilar. En bokserie om en fantasyvärld utan gudar. Människans tusen bebodda världar någon gång i framtiden.bEn thriller om en finansmagnat med en dödlig sjukdom. Skräck, småfolk, magiska kameror. Jag springer efter dem och tänker hur fantastiskt det ska bli när de mognar.

Att få ideer är som att hitta en blänkande sten på marken. Man tittar och inser att stenen innehåller järn och jublar inom sig inför alla möjligheter som finns. Men iden är bara en procent, om ens det.
Sen kommer arbetet med att gräva gruvhålet, ta fram malmen ur tankens berg och sedan förädla den till stål.  Inte ens då är det klart, stålet ska valsas, perssas, göras om till balkar. Balkarna ska transporteras och svetsas ihop till något användbart.

Först då har man byggt fantasins Eiffeltorn.


Och nu är bara frågan, är en ide en fjäril eller en sten?

söndag 5 april 2009

Gammel vinyl till ny mp3

I dessa IPRED tider så känns det vanskligt att ladda ner, även om det skulle vara musik som jag redan har köpt en gång. Så jag började leta efter ett säkrare om än långsammare alternativ till att få mina gamla vinylskivor tillgängliga som mp3.

Det kanske mest naturliga valet för detta, att ta in musiken via datorns mikrofoningång och spela in med hjälp av audacity,  föll bort för mig därför att jag inte vill ta datorn fram och tillbaka till muskrummet bara för att göra inspelningar.

Mitt första försök var att köpa en lp-spelare på Clas Ohlson som hade uttag för minnespinne och som kunde spela in mp3 till pinnen. Dessutom hade den cd-spelare och radio så det kändes som ett bra köp för en knapp tusenlapp. Tyvärr så klarade det examplar jag köpte inte riktigt av att spela mina skivor. Den upptäckte hack i skivorna som min gamla skivspelare inte hittade vilket gjorde att musikupplevelsen blev rätt så begränsad. Turligt nog hade jag öppet köp för spelaren men jag var tillbaka på ruta ett.

Några dagar senare insåg jag (ja jag är långsam) att en diktafon eller en mp3spelare med line-in ingång borde fungera alldeles utmärkt. Så långt hade jag rätt men att gå vidare var inte det lättaste. 

En diktafon kändes på något sätt naturlig. En sådan skulle vara gjord just för att spela in och säkert ha alla funktioner som behövdes. Här visar det sig att det för diktafoner inte alls är självklart att man ska kunna koppla dem till en pc. Det billigaste diktafonsegmentet saknade möjlighet till usbkoppling så de skulle inte vara till någon glädje för mig. (Nåja, det näst billigaste diktafonsegmentet, de allra billigaste spelar fortfarande in till band!) 

De dyrare diktafonerna hade två nackdelar, den första är att de är dyra den andra är att tillverkarna här tydligen helt har missat att flashminne har blivit otroligt mycket billigare de sista åren. 

Dyrt är naturligtvis relativt, det fanns några som låg kring tusenlappen, men då hade dom det något begränsade minnet av 64 megabyte. Just det, du läste rätt. Sextiofyra. Megabyte. På det får man knappt in ens en vinylskivas bägge sidor om man vill ha en lite högre bithastighet. Diktafoner med större minne hamnade snabbt upp i både två och tretusen kronor. Ingen av de jag hittade hade mer än 512 megabyte ens på dessa prisnivåer.

Mp3 spelare då? Dom har hyfsade priser numera och efter vad jag först mindes fanns det många som hade inspelning. Tyvärr visade sig inspelning i de allra flesta fall betyda att de hade en inbyggd mikrofon (inte mikrofonuttag) som man kunde använda. Det är säkert bra för att spela in samtal, ta minnesanteckningar och liknande. Men för att spela in musik med någorlunda hög kvalite? Tveksamt.

Efter ett intensivt letande på nätet (där jag inte hittade alltför mycket), ett besök på respektive Expert och Media Markt som inte heller gav något så hittade jag slutligen Creative Zen Plus på Elgiganten.  Modellen verkar vara något år eller två gammel men den har i alla fall Line in! (Expediten jag pratade med på Expert påstod att Line in är på väg ut i mp3 spelare så det var i så fall tur att modellen var lite ålderstigen.)

Tyvärr spelar den inte in direkt i mp3 utan wma, men senaste betan av audacity och ett par plugins till den löste detta. 

Så nu återstår bara att spela in skivorna på den. Samt naturligtvis hästjobbet att dela upp det inspelade i enskilda låtar och märka upp dem. Så nån gång framåt 2011 hoppas jag att ha mina lp skivor på ett modern format och kunna njuta av mina ton- och 20-års favoriter direkt från min bärbara spelare.



söndag 29 mars 2009

Recension - Stephen King: Att skriva


Stephen Kings Att Skriva består till ungefär lika delar av självbiografi och av en introduktion till författande och skrivande. Med tanke på Kings vana att producera tegelstenar till romaner så blir man nästan förvånad  av att bägge dessa saker får plats på endast cirka 250 sidor.

Själv har jag endast läst några av Kings andra böcker men den här hade fått rekommendationer på många ställen så den verkade tillräckligt intressant för att få en chans. 

Boken börjar med den självbiografiska delen. (I slutet finns ett tillägg som berättar om hur han var nära att dö i en bilolycka 1999.) Självbiografin börjar som sig bör med honom som ung och sträcker sig över succeen med Carrie fram till att han är en känd författare som just kommit ut ur sitt alkoholmissbruk. För en hoppfull författare känns det som en tröst att se att även Stephen King fick kämpa länge innan sitt genombrott.

Den andra halvan handlar alltså om skrivande. Här finns mycket läsvärt (som att det är viktigt att skriva mycket, helst varje dag). Saker som visserligen också finns i många andra skrivarböcker men som tål att upprepas. Även denna del innehåller en del berättelser och anektdoter från hans eget liv, men då framför allt om hur han fick ideer till sina böcker och om hans tankar runt skrivandet av dessa. Några exempel tas från andra författare men det mesta tas från Kings egna verk. Detta är nog också vad den typiska köparen av denna bok väntar sig så det är inte i sig förvånande. 

I stort sett tyckte jag om den här boken. Däremot måste man ta den för vad den är. Den är till största delen en bok för att bli inspirerad att skriva, snarare än en bok där man hittar detaljerade råd om personteckning, dialog och andra tekniker för skrivande. Dessutom så lär boken ge mer desto mer läsaren har läst av Kings romaner. Är man helt ointressarad av Stephen King som författare och bara vill hitta någon lärobok i skrivande så bör man undvika den här. Men har man något litet intresse av honom och behöver lite inspiration så är Stephen Kings Att skriva värd den tid den tar att läsa. Den är dessutom inte särskilt dyr, pocketupplagan kostar  cirka 80 kronor hos nätbokhandlarna.



fredag 20 mars 2009

Kungens profet

Ett av mina syften med denna blogg är att ibland lägga in kortare berättelser och/eller skisser. Den första följer här. Möjligen kommer det framöver ett par varianter eller fortsättningar av denna.

++++++++++++++++++++++++++++++++

Varje år, vid sommarsolståndet, besökte härskaren av det inre kungadömet sin profet. Kungen, som i övrigt var alls- och egenmäktig lyssnade omsorgsfullt på profeten eftersom han visste att allt som sades skulle bli sanning under det år som gick.

Kungen tillfångatog profeten under sitt fälttåg mot den man som då kallades kung, men som efteråt alltid fick heta tyrannen. Redan då lyssnade kungen på profeten vilket gjorde att tyrannens sista fäste föll redan tidigt på våren under upprorets andra år. Sedan dess levde profeten i fästets högsta torn utan att träffa någon människa förutom vid det årliga mötet med kungen.

Efter många år så hade kungadömet blivit rikt och välmående. Kungen kallades den vise och endast hans närmaste kände till hans möten med profeten. Kungen var gammal när han fick spådomen han väntat på sedan deras första möte. Nästa år skulle han dö.

Kungen tog beskedet med fattning. Under det kommande året följde han som vanligt profetens råd men han ägnade också en stor del av sin tid till att förbereda sin son till att bli kung.

Året gick och nästa sommarsolstånd närmade sig. Mitt i vintern blev kungens följe anfallna av troll men hans krigare dödade dem långt innan de var i hans närhet. På våren åt kungen rutten mat och var sängliggande i två dagar men var snart på benen. Allt som dagarna gick blev kungen mer och mer inbunden. Kungadömets funktioner var överlämnade till sonen och kungen lämnade sällan sin del av borgen.

Kungen levde fortfarande nästa sommarsolstånd. Prinsen stod vid profetens torn när kungen kom dit, manade prinsen att återkomma om en timme och gick in. Kungen gick sakta längs spiraltrappan upp till profetens kammare.

"Jag lever än."

Profeten nickade.

"För första gången har din spådom inte gått in. Kan dina förutsägelser hjälpa mitt land nu när de kan gå fel?"

Profeten skakade sorgset på huvudet.

"Jag förstår." Kungen nickade och gick fram till profeten. För första gången rörde kungen vid profeten genom att klappa honom vänligt på axeln. "Mitt land har inte råd med att förutsägelserna inte går in. Trollen blir modigare och vintrarna blir kallare."

Kungen gick fram till kammarens fönster. Mitt i sommaren fanns inget som täckte det och kungen var vig för sin ålder. Han klättrade in i öppningen, såg ut över sitt rike en sista gång och hoppade för att falla ner mot borggårdens klippor. 

Profetian blev sann när kungen landade.


++++++++++++++++++++++++++++++++

En fortsättning på denna finns i Prinsens Profet.

torsdag 19 mars 2009

Kapitel 1

Jag föll för frestelsen och gick med på kapitel 1. Där finns det väldigt mycket att läsa. En del av det känns till och med ganska läsbart även om man får vada genom en hel del mindre bra också.

Användarna där är aktiva med kommentarer och tyckande om andras böcker vilket naturligtvis är bra. Säkert är det lättare att hitta testläsare där än om man lägger upp sin text på något godtyckligare ställe på nätet. Risken kan vara att det blir lite vänskapskorruption och uppmuntrande tillrop snarare än något som den kommenterade lär sig av. Men vissa av medlemmarna kör hårt i kommentarerna så det finns nog hopp.

Just nu pågår "Bok-SM" där. Detta verkar leda till lite ömma tår hos de som ligger på topplistan och rädsla för att ramla neråt av negativa recensioner. Jag kan förstå det på sätt och vis, publicering är lite av den heliga graal för den ännu ej publicerade författaren. Men samtidgt, chansen att bli publicerad genom att ha något upplagt där är nog minimalt större än vad samma bok skulle ha om den skickades in den traditionella vägen.

Den stora fördelen mot den vägen är förstås (bortsett från sparade porto och kopiekostnader) att man får kontakt med lika- och olikasinnande samt till och med (med lite tur) vetskapen att någon verkligen orkat läsa det man producerat.

tisdag 10 mars 2009

Jag kan vara en lögnare

På DN kultur finns en artikel om att många ljuger om vilka böcker de läst.

Den bok som flest ljugit om är 1984, där hela 42 procent av de tillfrågade i en brittisk undersökning sagt att de läst den fast det inte var sant. Själv tror jag att jag har läst den, men har jag verkligen det? 1984 är en av de böcker som på något sätt tillhör det allmänna undermedvetandet.  Jag kan handlingen,  vet hur den slutar och så vidare. Men har jag läst den? Eller har jag bara hört talas om den, läst sammanfattningen, sett sketchen, lyssnat på recensionen och läst MAD parodin? Det var många år sen jag läste den, om jag nu gjorde det, så det kan vara ren glömska som gör mig osäker. Jag skulle kunna läsa om den för att med viss säkerhet säga att jag verkligen har läst den men oavsett vilket lär jag varken bli överraskad av slutet eller bli upprörd över framtidsskildringen, så vad skulle poängen vara?

Nej, jag låter bli det och tröstar mig i stället med att jag är helt säker på att jag läst böckerna på sjätte (A Brief History of Time, Stephen Hawking, 15% lögnare) och tionde plats (Den själviska genen, Richard Dawkins, 6% lögnare).

Det skulle vara intressant att se en liknande undersökning gjord i Sverige. Urvalet i undersökningen känns som att det ganska väl speglar att den är från storbritannien. Vilken svensk författare ljugs det mest om? Skulle författaren i fråga vara nöjd eller missnöjd med att komma högt på en ljugarlista?


söndag 8 mars 2009

Recension - Putting it Together

"Putting it together" av Mike Resnick med undertiteln "Turning Sows' ears draft into Silk Purse Stories" marknadsförs som en "how-to" bok om skrivande. Den innehåller totalt fem noveller av Mike Resnick. För två av novellerna finns även ett "first draft" (varav en också har ett "second draft") av novellen så att man som läsare ska kunna jämföra utkastet med den slutliga novellen.

Förutom novellerna finns också kommentarer om hur novellerna kom till och om varför författaren ändrade mellan utkasten och den slutliga versionen. Underlagen till dessa kommentarer är dels Resnicks egna tankar och dels frågor som har kommit in på en maillista om Resnicks böcker.

Iden är intressant och gjorde mig tillräckligt nyfiken för att köpa boken. Eftersom jag gillar både Resnicks romaner och noveller så hade jag också ganska höga förväntningar. Tyvärr så blev dom inte uppfyllda. Av cirka 170 sidor text så består 130 av novellerna i sina olika former och 40 av diskussionen runt dem. Dessutom handlade kommentarerna ofta om bakgrunden till själva novellen och hur den kom till och mindre ofta om själva tekniken runt skrivandet och hur han gjorde sina urval.

Visst, det finns några korn om editering och redigering men det finns betydligt bättre böcker om sådant att hitta bland instruktionsböckerna för författare. (Vilka också kommer att recenseras här.) Novellkommentarerna känns mer som den typ av bakgrundsbeskrivning som finns i en del novellsamlingar och som sätter novellerna i ett sammanhang runt författaren. Jag har ingenting mot sådant, men betraktad som novellsamling blir boken oroväckande tunn med endast fem noveller. Trots att läsaren får totalt åtta versoner av novellerna så räcker det inte riktigt till.

Sammanfattningsvis; om man gillar Mike Resnick så köp en vanlig novellsamling eller roman av honom. Både "Ivory" och "Santiago" fungerar bra som introduktion till hans värld och står dessutom för sig själva.

Vill man ha en bok om hur man redigerar sitt skrivande bör man även då välja något annat, till exempel "Revision & Self-Editing" av James Scott Bell.

torsdag 5 mars 2009

I begynnelsen

Bloggen ligger blank och tom som ett stort fält med nyfallen snö.

Det bär nästan emot att gå ut i detta landskap och förstöra tomheten med alla dessa ord som kommer att fylla den. Men med knappar under fingertopparna och dimmig blick så färdas jag ändå ut i det okända.

Bloggintresserade