torsdag 27 augusti 2009
Litteraturens värde
tisdag 18 augusti 2009
Dubbelt så snabbt - Dubbelt så bra?
- Humor, timingen är halva skämtet
- "Radioteater", dvs när ljudböckerna ljudeffekter och röster, jag tror att jag skulle tappa för mycket då.
- Samt självklart rena musikpodcaster.
torsdag 6 augusti 2009
Fungerande marknadsföring
lördag 13 juni 2009
Korta lästips Science-Fiction
Alastair Raynolds(Chasm City, Revelation Space, Redemption Ark, Absolution Gap) som lyckas skapa "sense-of-wonder" utan att använda överljushastighet.
Iain M Banks, framför allt hans "Culture" serie (The Player of Games, Excession, mfl).
Enders Game, Enders Spel på svenska, av Orson Scott Card känns mer eller mindre som ett måste. En av mina favoritböcker.
lördag 6 juni 2009
Lästips om Fantasy
Ja det är ju alltid en utmaning att ge tips, den enes favoritbok kan vara den andras skräp. Men jag ger det ett försök. Med risk att stöta mig med folk nämner jag också några stycken jag inte gillat.
JRR Tolkiens ringtrilogi (förstås).
Jag tror att du skulle gilla böcker av Ursula K. Leguin eller C.J. Cherry.
George RR Martin har rekommenderats av många. Sagan om Järntronen finns på svenska och sen finns några fler delar på engelska. Efter ca 50-60 sidor inser man att han INTE tänker följa fantasykonventioner (eller ens så många andra konventioner heller). Jag har läst fram till detta men inte kommit vidare, inte pga att den var dålig uta pga "chock".
David Eddings Belgariaden består av fem böcker som följar alla de konventioner som Martin undviker. Däremot inte sagt att den är dålig men de är i grunden främst ungdomsböcker. Jag gillade dem då jag läste dem första gången och kan fortfarande fastna i dem. Tyvärr skrev han en hel del andra böcker i samma stil och jag blev lite övermätt av att ha läst för mycket Eddings.
Terry Pratchett är mästaren av humoristisk fantasy. Till en viss del är hans böcker parodier så de höjer upplevelsen om man har läst lite annan fantasy men jag skulle tippa att även nya läsare kan tycka att dom är bra. Särskilt de senare tror jag att Marianne skulle kunna gilla. Jag skulle tro att Pratchett är unik bland fantasyförfattare i det att böckerna i serien blir bättre och bättre. Varje bok i skivvärldsserien står också på egna ben så det är inga problem att läsa dem ur ordning.
Några som jag gillar men som kanske inte skulle vara i din smak är Conan av Robert Howard och det mesta av Michael Moorcock. Dessutom är en del av det som ges ut som "rollspelsfantasy", dvs utspelar sig i en rollspelsvärds bättre än vad man skulle kunna tro. TSR's böcker om Forgotten Realms innehåller en del godbitar, kanske för att författarna vågar ta ut svängarna där bara de följer de grundläggande världsreglerna.
Reymond Feist och Katherine Kerr har också långa serier av "traditionell" fantasy som är ganska läsvarda. Här är det de första böckerna som är bäst enligt min mening.
Robert Jordan är ju känd men jag blir matt av bara tanken på att ta mig igenom tolv volymer.
Terry Goodkind tyckte jag började relativt bra i en serie men sen blev det bara för mycket...
söndag 24 maj 2009
Publicering och eBöcker
onsdag 20 maj 2009
Krocktester för skrivande
söndag 12 april 2009
Några användbara skrivarverktyg
- OpenOffice.org Vanlig ordbehandlare (+ presentations, kalkylblad, mm). Fungerar att använda redan från början i skrivandet men kommer framför allt till sin rätt när man vill få till layout och liknande. Openoffice.org har svensk ordlista och thesarus.
- yWriter Ordbehandlingsdelen här är relativt enkel. Den stora fördelen med yWriter är att den är inriktad just för att man ska skriva skönlitteratur. (Noveller och romaner, för den som skriver lyrik är troligen inte yWriter till så stor hjälp. Verkat man skriver delas upp i kapitel och stycken. Varje kapitel och stycke kan ha en kort beskrivning. Dessutom innehåller styckena själva brödtexten. Det gör det lätt att planera skrivandet. Det går att börja med att skapa alla kapitel med respektive titel och beskrivning. Sedan kan man skapa stycken i varje kapitel med sina beskrivningar. Och till sist kan man skriva själva texten. Det går naturligtvis att välja ordning på detta utifrån tycke och smak. Uppdelningen gör att det är lätt att flytta stycken inom och mellan kapitel. Dessutom kan stycken klassificeras utifrån olika kategorier som man definierar själv och det finns plats för att beskriva de personer som ingår i berättelsen.
En trevlig funktion är att det går att sätta hur många ord man tycker att berättelsen ska ha och när den ska vara färdig, man ser då en räknare som visar hur många ord man måste skriva per dag för att bli färdig i tid.
När berättelsen är färdig kan man exportera den till rtf (rich text format) och ett antal andra olika varianter. - Celtx är ännu ett verktyg inriktat för skrivande. Det som skiljer ut det från yWriter är att Celtx är specialiserat för att skriva film- eller teatermanus. (Med ett par varianter som manus för serietidningar och radioteater.) Det gör att det skrivna blir uppdelat i akter och scener (sidor och rutor för fallet serier). Den stora styrkan med celtx är att det formatterar texten på standardsätt just för denna typ av manus. Till exempel hamnar rollnamnen centrerade på en egen rad följada av dialogtexten. Till varje scen kan man koppla utrustning som behövs för just den scenen vilken låter hjälpsamt för dem som går så långt som till en riktig filminspelning. Det går också att koppla storyboards till scener. Planeringsmöjligheterna känns sämre än i yWriter men för dem som skriver för film och teater måste detta vara ett mycket bra verktyg.
(Jag har hört att ett sätt att komma förbi blockeringar är att skriva ett bokmanus som om det vore ett filmmanus och vill man prova det så passar celtx också bra.)
- FreeMind tillåter skapande av så kallade Mind maps. Det är ett sätt att strukturera tankar som ett antal tillhörand linjer och "bubblor". Själv har jag använt det sporadiskt eftersom det inte riktigt fungerar på det sätt jag vill arbeta men många har haft stor nytta av det.
- Wikipad är en kombination av en wiki och notepad. Man skriver in sina texter relativt fritt men kan också skapa hyperlänkar mellan olika sidor. Sidorna kan klassificeras (till exempel sidor som innehåller personbeskrivningar) och det är då lätt att hitta alla sådana sidor. Jag använder wikipad flitigt, bland annat för att lägga in listor av personnamn, blandade ideer som ännu inte hunnit så långt att de blir en hel berättelse, beskrivningar av personer platser med mera.
torsdag 9 april 2009
Prinsens Profet
tisdag 7 april 2009
För många ideer
söndag 5 april 2009
Gammel vinyl till ny mp3
söndag 29 mars 2009
Recension - Stephen King: Att skriva
fredag 20 mars 2009
Kungens profet
Varje år, vid sommarsolståndet, besökte härskaren av det inre kungadömet sin profet. Kungen, som i övrigt var alls- och egenmäktig lyssnade omsorgsfullt på profeten eftersom han visste att allt som sades skulle bli sanning under det år som gick.
Kungen tillfångatog profeten under sitt fälttåg mot den man som då kallades kung, men som efteråt alltid fick heta tyrannen. Redan då lyssnade kungen på profeten vilket gjorde att tyrannens sista fäste föll redan tidigt på våren under upprorets andra år. Sedan dess levde profeten i fästets högsta torn utan att träffa någon människa förutom vid det årliga mötet med kungen.
Efter många år så hade kungadömet blivit rikt och välmående. Kungen kallades den vise och endast hans närmaste kände till hans möten med profeten. Kungen var gammal när han fick spådomen han väntat på sedan deras första möte. Nästa år skulle han dö.
Kungen tog beskedet med fattning. Under det kommande året följde han som vanligt profetens råd men han ägnade också en stor del av sin tid till att förbereda sin son till att bli kung.
Året gick och nästa sommarsolstånd närmade sig. Mitt i vintern blev kungens följe anfallna av troll men hans krigare dödade dem långt innan de var i hans närhet. På våren åt kungen rutten mat och var sängliggande i två dagar men var snart på benen. Allt som dagarna gick blev kungen mer och mer inbunden. Kungadömets funktioner var överlämnade till sonen och kungen lämnade sällan sin del av borgen.
Kungen levde fortfarande nästa sommarsolstånd. Prinsen stod vid profetens torn när kungen kom dit, manade prinsen att återkomma om en timme och gick in. Kungen gick sakta längs spiraltrappan upp till profetens kammare.
"Jag lever än."
Profeten nickade.
"För första gången har din spådom inte gått in. Kan dina förutsägelser hjälpa mitt land nu när de kan gå fel?"
Profeten skakade sorgset på huvudet.
"Jag förstår." Kungen nickade och gick fram till profeten. För första gången rörde kungen vid profeten genom att klappa honom vänligt på axeln. "Mitt land har inte råd med att förutsägelserna inte går in. Trollen blir modigare och vintrarna blir kallare."
Kungen gick fram till kammarens fönster. Mitt i sommaren fanns inget som täckte det och kungen var vig för sin ålder. Han klättrade in i öppningen, såg ut över sitt rike en sista gång och hoppade för att falla ner mot borggårdens klippor.
Profetian blev sann när kungen landade.
++++++++++++++++++++++++++++++++
En fortsättning på denna finns i Prinsens Profet.
torsdag 19 mars 2009
Kapitel 1
tisdag 10 mars 2009
Jag kan vara en lögnare
söndag 8 mars 2009
Recension - Putting it Together
Förutom novellerna finns också kommentarer om hur novellerna kom till och om varför författaren ändrade mellan utkasten och den slutliga versionen. Underlagen till dessa kommentarer är dels Resnicks egna tankar och dels frågor som har kommit in på en maillista om Resnicks böcker.
Iden är intressant och gjorde mig tillräckligt nyfiken för att köpa boken. Eftersom jag gillar både Resnicks romaner och noveller så hade jag också ganska höga förväntningar. Tyvärr så blev dom inte uppfyllda. Av cirka 170 sidor text så består 130 av novellerna i sina olika former och 40 av diskussionen runt dem. Dessutom handlade kommentarerna ofta om bakgrunden till själva novellen och hur den kom till och mindre ofta om själva tekniken runt skrivandet och hur han gjorde sina urval.
Visst, det finns några korn om editering och redigering men det finns betydligt bättre böcker om sådant att hitta bland instruktionsböckerna för författare. (Vilka också kommer att recenseras här.) Novellkommentarerna känns mer som den typ av bakgrundsbeskrivning som finns i en del novellsamlingar och som sätter novellerna i ett sammanhang runt författaren. Jag har ingenting mot sådant, men betraktad som novellsamling blir boken oroväckande tunn med endast fem noveller. Trots att läsaren får totalt åtta versoner av novellerna så räcker det inte riktigt till.
Sammanfattningsvis; om man gillar Mike Resnick så köp en vanlig novellsamling eller roman av honom. Både "Ivory" och "Santiago" fungerar bra som introduktion till hans värld och står dessutom för sig själva.
Vill man ha en bok om hur man redigerar sitt skrivande bör man även då välja något annat, till exempel "Revision & Self-Editing" av James Scott Bell.
torsdag 5 mars 2009
I begynnelsen
Det bär nästan emot att gå ut i detta landskap och förstöra tomheten med alla dessa ord som kommer att fylla den. Men med knappar under fingertopparna och dimmig blick så färdas jag ändå ut i det okända.